Dom i målet om knivskärningen på kafé Black Diamond i Göteborg

Den åtalade mannen har erkänt att han utdelade två knivhugg men har invänt att han handlade i nödvärn, eller att han i varje fall uppfattade det som en nödvärnssituation.

Tingsrätten kommer fram till att den åtalade mannen har åstadkommit alla 25 knivhugg som mannen hade. Tingsrätten drar den slutsatsen mot bakgrund av den korta tid som mannen var inne på Black Diamond, att inte någon annan än mannen syns på en övervakningsfilm från platsen och att enligt rättsläkarens mening alla knivhugg utdelades i ett sammanhang. Det finns enligt tingsrättens mening inte något alternativ till åklagarens påstående.  

Tingsrätten kommer fram till att invändningen om nödvärn är motbevisad. Den kniv som den åtalade mannen har påstått att den andre hade har inte hittats på kaféet, den åtalade mannen hade inte några skador, och avvärjningsskador på den döde talar för att det var han som blev angripen och inte tvärtom. Det kan inte heller ha varit fråga om en inbillad nödvärnssituation.

Den åtalade mannen har slutligen invänt att han fick en blackout och inte minns fler än två knivhugg.  Tingsrätten anser att det rimligen inte kan ha varit så, främst med hänsyn till att detta tillstånd i så fall bara skulle ha varat någon minut.

Gärningen ska enligt tingsrättens mening bedömas som mord.   

När mannen gick in på kaféet hade han bestämt sig för att döda den andre mannen. Överfallet var mycket brutalt och våldet påfallande kraftigt, dessutom med skändande inslag. Den angripne var helt försvarslös och måste ha känt dödsångest. Å andra sidan var det inte fråga om någon långvarig planering av mordet och förloppet var inte utdraget. Vid en bedömning av alla omständigheter anser tingsrätten att straffvärdet motsvarar det längsta tidsbestämda straffet för mord.